Om ikoner

"IKONERNAS IKON"

kallas ibland den här ikonen av Rysslands främste ikonmålare - Andrei Rubljov. Han målade den ung 1425.

Han fick i uppdrag att måla den Treenige Guden och han fick en uppenbarelse som visade hur han skulle framställa Gud som Tre-i-en.

 

Ikonens namn är "Den Gammaltestamentliga Treenigheten".

 

”Herren visade sig för Abraham i Mamres lund. Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen. Han såg upp och fick se tre män stå där framför honom. Då reste han sig från sin plats i tältöppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken. ’Herre’, sade han, ’visa mig den hedern att du inte går förbi din tjänare.’ ” … (1 Mos 18:1-3)

 

I fortsättningen av kapitel 18 och följande framgår det att Herren och två änglar är på vandring. Men just i den här episoden talas det dels om Herren, JHWH (= ”Jag är den jag är”), dels om tre män. Abrahams tilltal är ömsom singular: ”du”; ömsom plural: ”ni”.

 

I Abrahams och Saras möte med de tre änglarna ser Rublev en uppenbarelse av Guds treeniga härlighet. Ikonen anses vara det högsta uttrycket för ortodox andlighet.

 

Änglarna är placerade så att de bildar ett kors. Den vänstra ängeln anses representera Fadern och den högra Anden. Kristus är klädd i mörkt rött, som symboliserar Hans gudomliga natur och blått, som symboliserar Hans mänskliga natur.

 

Centrum i ikonen är en bägare och i den ligger ett kalvhuvud, helt enligt bibeltexten om de tre männen som besökte Abraham och Sara.

 

Rektangeln i bordet symboliserar jorden. Om man analyserar ikonen kan man också hitta cirkelformen – en symbol för den eviga harmonin i Guds väsen. Man kan även hitta triangeln, som symboliserar treenigheten.

 

Wilfrid Stinissen skriver om Guds väsen:…”det absoluta i sig självt är relationer” … ”enheten i Gud är en enhet av tre” … Detta sätt att trefaldigt stå mittemot varandra och vara i varandra är den största enheten.” (Ur Kristen Djupmeditation s 17)

 

 

En ikon kallas ofta "ETT FÖNSTER MOT HIMLEN". Den är ett sätt att försöka skildra en himmelsk verklighet med jordiska medel. Liksom Bibeln beskriver denna verklighet i ord så beskriver ikonerna samma sak fast i bild. Ordet "Ikon" är grekiska och betyder helt enkelt "Bild".

 

 

 

I Gamla Testamentet finns ett förbud mot att avbilda Gud, men eftersom Gud blivit människa i Kristus, genom det som kallas Inkarnationen, så blev det möjligt att avbilda Honom.

 

Ikoner förknippas framför allt med den östliga delen av kristenheten - den ortodoxa kyrkan i Ryssland, Grekland, Turkiet, Rumänien osv och de är där en omistlig del av gudstjänsten. Lika viktig som Bibeln. Även den koptiska kyrkan i t ex Egypten tillhör den ortodoxa delen av kristenheten och har sin egen ikontradition.

 

En ikon kan vara till hjälp att närma sig den himmelska verkligheten - den kan fungera som ett fönster eller en port till det gudomliga. Därför är det viktigt att en ikon utstrålar harmoni, skönhet, lugn. I Ryssland finns ett ord för Gud som även betyder skönhet.

 

Ikonen är stiliserad i sina former och är inte avsedd att vara en naturalistisk avbildning. Guldet, ibland ersatt med en ochragul färg, är en symbol för det gudomliga ljuset. Ljuset verkar komma inifrån och personer och föremål som avbildas kastar inga skuggor. Perspektivet är oftast omvänt - se t ex på bordet och stolarna på Treenigheten ovan. Genom ett sådant perspektiv verkar motivet komma emot betraktaren.

 

En ikon kan vara målad på trä med äggtempera, men den kan också framställas som en väggmålning eller en mosaik. Det finns även broderade ikoner.

 

Det finns även ikoner inom den katolska kyrkan. Ett exempel på en katolsk ikon är Polens Nationalikon Den Svarta Madonnan av Czestochowa som 1384 fördes till Polen från Konstantinopel.

Rysslands mest älskade ikon är Gudsmodern från Vladimir. Den kom från Konstantinopel till Ryssland i början av 1100-talet.

Enligt traditionen målade evangelisten Lukas den första ikonen av Guds Moder - Jungfru Maria.